Sitter jag här i min ensamhet och bloggar igen, älskling var trött och slut och har redan krypit till kojs och det borde jag också göra. Men klumpen i magen sitter fortfarande kvar efter den jobbiga dagen idag! Att allt bara kan vända över en dag. Även om det inte är mig det drabbar så känner jag verkligen för de här människorna...och det är fruktansvärt hur livet kan vara så orättvist! Fick bara lov att skriva av mig lite..Skänker en tanke till er och hoppas ni är starka nog att ta er igenom det! Och gud vad jag älskar alla fina människor jag har runt mig! En STOR bamsekram till er alla!