Ja väldans märklig dag idag..skratt och gråt blandat hejvilt! Försökte sova inatt, gick sådär, när klockan ringde kändes det som att jag just slumrat in..skum känsla. Ömheten i bröstet var riktigt jobbig och blandat med ganska mkt ångest var det inte alls en rolig natt :( Men jag tog mig till jobbet..jobbade hela förmiddagen, trots att det kändes som att det var mina sista timmar i livet..stressade till farbror doktor. Satt och väntade och väntade och sprang ut i receptionen ca 4 ggr och frågade när det var min tur, trodde inte jag skulle hinna tillbaka till mötet i tid annars. Dom tyckte förmodligen att jag var aningens störd, men sen fick jag en tankeställare när jag kliver in i undersökningsrummet. Jag tänkte hjälp vad är detta! :/ För det första sitter han med galna tics och ser ungefär ut som att han precis vaknat upp ur en treveckors sömn, gnuggar sig i ögonen i ca 5 min, sen när han äntligen fått ur sömningheten ur ögonen, spänner han dom i mig och tittar med psykotisk blick på mig i ca en halv minut innan JAG klämmer fram..
-ehh..ja jag har ont i bröstet ja. Han tittar på mig en stund och sen sänker han blicken några dec ner tittar fram och tillbaka och säger med grov brytning..
-ett bröst eller båda brösten? (säg det för er själva med grov arabbrytning, så blir det genast väldigt mkt roligare) -Eh..ne mellan, i bröstbenet alltså! (koko) Jag fick kämpa med att inte bryta ut i asgarv. Och tänkte att hur ska jag sneaka mig ut härifrån innan det blir ännu mer pinsamt. Men det visade sig att han var en väldigt trevlig doktor, som verkligen tog sig tid att förklara vad min diagnos innebar..Tietzes syndrom hette den tydligen och var helt ofarlig, så inatt kan jag förhoppningsvis sova tungt och gott! Sen till mötet med chefen vilket också var chockartat..kan dock inte skriva för mkt i denna blogg, man vet aldrig vem som råkar tjyvkika..men man kan ju säga att det INTE ALLS var ett vidare positivt möte iaf. Det slutade med att en av oss tjöt och några till var på god väg. Men mitt iallt elände berättar jag för Carro om min kära doktor och plötsligt blir det mesta ganska skojigt och vi småfnissar som två småflickor åt allt resten av mötet:) Men nu börjar allvaret smyga sig på igen så här till kvällningen och det är mkt jag har att fundera på :/ Allt ordnar sig nog till slut, brukar göra det! Fick glada nyheter idag..Mamms kommer troligen på besök i slutet av månaden och Mickis kommer i december :D Och jag åker förmodligen hem för att gå på födelsedagspartaj i slutet av nov. Lite grejer att se fram emot! alltid bra:) nej nu ska jag varva ner i soffan efter en låång och tröttsam dag och hoppas på en bättre morgondag! Sov gott! Puss på er